Antelope Canyon
Motellet vi bor på är helt ok. Ligger högt upp med utsikt över bergen och nära till det vi behöver. Poolen är iskall (förra motellets pool var för varm...finns det inget lagom) konstigt med tanke på att solen borde värma upp den men vattnet kanske byts för ofta... vad vet jag.
Frukosten är lite klenar här men duger. Rostbröd. bagels flingor. frukt,juice mm. Nåt dom inte kan göra här i Usa det är kaffe. Det ser ut som te och smakar ingenting. Om Maria läser detta så önskar jag mig en härlig kopp svart kaffe när vi kommer till er i San Diego.
Utsikt från motellet
Kvällen bestod av en film på tv med tillhörande snarkningar från Mattias som somnade redan kl 20,00 (värmen och alla vandringar tar på krafterna)
Idag har vi vandrat i en Canyon som ligger mitt ute i ingenstans känns det som. Man betalade 25 dollar per person och så blev man guidad ner i ett stort hål rätt ner i marken utav en Navajoindian. Vi var först lite besvikna över att man var tvungna att gå med guide men efter att han berättat att det ca 5 gånger per år kommer in flodvatten och fyller hela canyonen så kändes det tryggare med nån som kände till stället. För 15 år sedan så fick folk vandra fritt och plötsligt hade floden kommit och många hade dött bla en svensk kille.
Vi fick iallafall börja med att"trycka" oss ner i en spricka ner i sanden och en smal gång tog oss till en helt ny värld. So
Sen vandrade vi längs slingrande smaaala gångar i ca 400 meter och tog säkert 100 kort i alla vinklar. Solen som sipprade lång uppifrån gjorde så väggarna fick fina mönster.... det är ingen ide och beskriva utan bilderna får säga sitt istället
Man började med att ta sig ner i ett hål i marken och sen var det en smal "stig " som slingrade sig fram längs klippväggarna. Inget för såna med klaustrofobi för ibland var det riktigt smalt. Ibland fick man klättra ner för stegar för att ta sig ännu längr ner. Guiden berättade att på eftermiddagarna så ramlade det skallerormar ner i ravinen och att det även fanns handstora spindlar där på kvällarna. Ormarna var inte svåra att fånga sa han men spindlarna var det värre med för dom kunde hoppa en halvmeter.
¨
Från ovansidan där vi kom uppklättrande på en lång stege
Efteråt åkte vi till ett ställe som heter Horse Shoe Bend och kändes som ett mindre Grand Canyon. Det var en ganska lång promenad dit men vi är vana vid det här laget.
Ladda för nästa äventyr
Mattias önskade att vi skulle stöta på en orm men jag är glad att vi inte gjorde det.
Detta är Horse Shoe Bend
Tillbaka till parkeringen efter den varma promenaden
Lake Powel besöktes också innan dagen var slut. Det ligger bara några minuter från motellet
Nyttig mat idag för min del.
I morgon drar vi vidare till Sedona 23 mil söderut
Frukosten är lite klenar här men duger. Rostbröd. bagels flingor. frukt,juice mm. Nåt dom inte kan göra här i Usa det är kaffe. Det ser ut som te och smakar ingenting. Om Maria läser detta så önskar jag mig en härlig kopp svart kaffe när vi kommer till er i San Diego.
Utsikt från motellet
Kvällen bestod av en film på tv med tillhörande snarkningar från Mattias som somnade redan kl 20,00 (värmen och alla vandringar tar på krafterna)
Idag har vi vandrat i en Canyon som ligger mitt ute i ingenstans känns det som. Man betalade 25 dollar per person och så blev man guidad ner i ett stort hål rätt ner i marken utav en Navajoindian. Vi var först lite besvikna över att man var tvungna att gå med guide men efter att han berättat att det ca 5 gånger per år kommer in flodvatten och fyller hela canyonen så kändes det tryggare med nån som kände till stället. För 15 år sedan så fick folk vandra fritt och plötsligt hade floden kommit och många hade dött bla en svensk kille.
Vi fick iallafall börja med att"trycka" oss ner i en spricka ner i sanden och en smal gång tog oss till en helt ny värld. So
Sen vandrade vi längs slingrande smaaala gångar i ca 400 meter och tog säkert 100 kort i alla vinklar. Solen som sipprade lång uppifrån gjorde så väggarna fick fina mönster.... det är ingen ide och beskriva utan bilderna får säga sitt istället
Man började med att ta sig ner i ett hål i marken och sen var det en smal "stig " som slingrade sig fram längs klippväggarna. Inget för såna med klaustrofobi för ibland var det riktigt smalt. Ibland fick man klättra ner för stegar för att ta sig ännu längr ner. Guiden berättade att på eftermiddagarna så ramlade det skallerormar ner i ravinen och att det även fanns handstora spindlar där på kvällarna. Ormarna var inte svåra att fånga sa han men spindlarna var det värre med för dom kunde hoppa en halvmeter.
¨Från ovansidan där vi kom uppklättrande på en lång stege
Efteråt åkte vi till ett ställe som heter Horse Shoe Bend och kändes som ett mindre Grand Canyon. Det var en ganska lång promenad dit men vi är vana vid det här laget.
Ladda för nästa äventyr
Mattias önskade att vi skulle stöta på en orm men jag är glad att vi inte gjorde det.
Detta är Horse Shoe Bend
Tillbaka till parkeringen efter den varma promenaden
Lake Powel besöktes också innan dagen var slut. Det ligger bara några minuter från motellet
Nyttig mat idag för min del.
I morgon drar vi vidare till Sedona 23 mil söderut
Kommentarer
Postat av: Anna
Gud va roligt det är att läsa och sen alla bilder! Jag blir jättesugen på att göra allt det nu gör! Den där oreanga sandgrottorna var ju skitcoola! Kaleb såg ju mysigt ut oxå:) hoppas ni har det superbra! Kram
Postat av: Anki
Med riskt för att bli tjatig....kan inte låta bli att kommentera bilderna och naturen igen. Helt underbara bilder, så coolt. Skulle också vilja åka dit.
Trackback
